A gentleman report - Träningsläger innan seriestart

Jag lutade mig behagligt tillbaka i flygplansfåtöljen. Kapten hade just annonserat att vi nått marschhöjd och att flygningen till Lissabon skulle ta fyra och en halv timme. Runt omkring mig satt 12 yrvakna grabbar med nyputsade fotbollsskor i bagaget och en bestämd uppfattning om att i år skulle vi komma mer än väl förberedda till seriestart. Vårt hårt arbetande coach hade ordnat ett träningsläger i Portugal med två lägenheter i det vackra Estoril. Här fanns dessutom ett av de bästa lagen i den portugisiska serien, så det borde finnas gott om fotbollsplaner.

Man lär sig när man reser utomlands vad privatisering innebär. Inte en enda fotbollsplan utan meterhöga stängsel i hela Estoril. Operation förhandling inleddes med lokalbefolkningen och vi förhandlade med alla. Med prästerna på den katolsk/ortodoxa skolan. Syster Maria gav oss välsignelse att spela på deras grusplan men väktmästaren uppträdde som djävulen själv och kastade ut oss därifrån.

Förhandlingarna fortsatte med den tandlöse bollpumparen på Estorils hemmaarena. Efter mycket dividerande hoppade hans portugisiske assistent in i vår buss som vi hyrt och sade att han vet en bra plan som vi kunde träna på. Efter att ha kört en halvtimme ut ur centrum bad han oss att stanna bussen. Till vänster låg ett slumområde som mer liknade en kåkstad utanför Pretoria. Där bodde han. Till höger låg en lerig igenväxt sandplätt med pölar lika stora som Vänern. Förmodligen var det en avstjälpningsplats för radioaktivt avfall för det lyste märkligt om våra dojor efter träningen när vi åkte hem.

Två dagars hård träning på det radioaktiva fältet fick oss att ta upp nya förhandlingar med Estorils klubbledning. Efter att ha övertygat den tandlöse bollpumparen om att vi kände både Mats Magnusson och Hans Eskilsson lät han oss prata med materialaren. Han i sin tur skickade oss till sekreteraren på klubbkontoret som skickade oss tillbaka till arenan för att prata med tränaren. Tränaren övertygade klubbdirektören att ett par svenska proffs som spelade med "Masse och Eskil" ville träna lite på deras plan. Med sin feta cigarr i munnen meddelade han via sin tränare att det gick bra om vi kunde vänta till efter deras träning. Självklart sa vi. Det var en härlig känsla att springa in på arenan med våra självlysande skor. Nu skulle vi träna in massor av specialare och visa portugiserna vad vi svenskar kunde göra med lädret.

Som bekant gick det inte som vi hade trott i serien. Strax under slutspelsstrecket. Kanske berodde det på de radioaktiva skorna eller någon form av woo-doo besvärjelse av den där djävulen till vaktmästare. Vi tar igen det den här säsongen istället. Träningslägret i år är planerat till Frankrike. Men vi väntar med det tills vi nått slutspelet. För dit ska vi.

Lars Axelsson, årets gentleman 1992