A gentleman report - Träningsläger innan seriestart
Jag lutade mig behagligt tillbaka i flygplansfåtöljen. Kapten hade just
annonserat att vi nått marschhöjd och att flygningen till Lissabon skulle ta
fyra och en halv timme. Runt omkring mig satt 12 yrvakna grabbar med nyputsade
fotbollsskor i bagaget och en bestämd uppfattning om att i år skulle vi komma
mer än väl förberedda till seriestart. Vårt hårt arbetande coach hade ordnat ett
träningsläger i Portugal med två lägenheter i det vackra Estoril. Här fanns
dessutom ett av de bästa lagen i den portugisiska serien, så det borde finnas
gott om fotbollsplaner.
Man lär sig när man reser utomlands vad privatisering innebär. Inte en enda
fotbollsplan utan meterhöga stängsel i hela Estoril. Operation förhandling
inleddes med lokalbefolkningen och vi förhandlade med alla. Med prästerna på den
katolsk/ortodoxa skolan. Syster Maria gav oss välsignelse att spela på deras
grusplan men väktmästaren uppträdde som djävulen själv och kastade ut oss
därifrån.
Förhandlingarna fortsatte med den tandlöse bollpumparen på Estorils hemmaarena.
Efter mycket dividerande hoppade hans portugisiske assistent in i vår buss som
vi hyrt och sade att han vet en bra plan som vi kunde träna på. Efter att ha
kört en halvtimme ut ur centrum bad han oss att stanna bussen. Till vänster låg
ett slumområde som mer liknade en kåkstad utanför Pretoria. Där bodde han. Till
höger låg en lerig igenväxt sandplätt med pölar lika stora som Vänern.
Förmodligen var det en avstjälpningsplats för radioaktivt avfall för det lyste
märkligt om våra dojor efter träningen när vi åkte hem.
Två dagars hård träning på det radioaktiva fältet fick oss att ta upp nya
förhandlingar med Estorils klubbledning. Efter att ha övertygat den tandlöse
bollpumparen om att vi kände både Mats Magnusson och Hans Eskilsson lät han oss
prata med materialaren. Han i sin tur skickade oss till sekreteraren på
klubbkontoret som skickade oss tillbaka till arenan för att prata med tränaren.
Tränaren övertygade klubbdirektören att ett par svenska proffs som spelade med
"Masse och Eskil" ville träna lite på deras plan. Med sin feta cigarr i munnen
meddelade han via sin tränare att det gick bra om vi kunde vänta till efter
deras träning. Självklart sa vi. Det var en härlig känsla att springa in på
arenan med våra självlysande skor. Nu skulle vi träna in massor av specialare
och visa portugiserna vad vi svenskar kunde göra med lädret.
Som bekant gick det inte som vi hade trott i serien. Strax under
slutspelsstrecket. Kanske berodde det på de radioaktiva skorna eller någon form
av woo-doo besvärjelse av den där djävulen till vaktmästare. Vi tar igen det den
här säsongen istället. Träningslägret i år är planerat till Frankrike. Men vi
väntar med det tills vi nått slutspelet. För dit ska vi.
Lars Axelsson, årets gentleman 1992