A gentleman report - Har nått mitt mål

Min mor berättade för mig långt senare att när jag var liten så hade jag en gång fått frågan om vad jag ville bli när jag blev svår. En gentleman, hade jag svarat. Det stämmer ganska väl med de ideal som jag har. Omedvetet har det säkert påverkat mitt val av t ex idrottsfavoriter, heller en Sven Tumba än en Uffe Sterner. Hellre en Sebastian Coe än en Steve Ovett. Risken med att sträva efter att vara en gentleman är att man betraktas som mesig av somliga, men det är lätt att ta.

Som reklamman har jag dock insett att "the bad guy" oftast säljer bättre än "the good guy". McEnroe säljer bättre än Stefan Edberg, Eric Cantona bättre än Ian Rush. Vad det beror på går inte att ge ett entydigt svar på men tuffhet och elakhet verkar vara utmärkande egenskaper för en idol av idag. Men vad vi gentlemän kan trösta oss med är att de flesta stora lirarna har alla varit gentlemän; Pelé, Beckenbauer, Cruyff, Nordahl och Putte Ramberg. Och därmed är vi inne på Reklamserien som helt och hållet verkar bestå av gentlemän. Att då bli utsedd till Årets Gentleman är självklart en stor ära. Så fick jag då slutligen ett konkret bevis på att jag lyckats nå mitt mål i livet. Men en annan förklaring till att jag inte delar ut hårda tacklingar kan ju bero på att jag inte längre hinner med.  

Ture Ågren, årets gentleman 1997